MARLEY (HEDDA) & ME

Jag har precis kollat klart på Marley & Me. Sista 45 minuterna har jag gråtit som ett litet barn.
Jag brukar inte gråta till filmer men denna högg mig i hjärtat och träffade så nära som ingen film tidigare gjort. Kanske låter löljigt att säga det om en film som handlar om en hund. Men kag såg inte en Labrador vid namn Marley. Jag såg en brun/vit korkad Engelsk Springer Spaniel vid namn Hedda.

Filmen i sig är kanske inte den bästa, även om Aniston och Wilson - framför allt Aniston - är riktigt bra. Filmen kanske rentav är usel. Jag vet inte. Det var smärtsamt att se. Jag låg här i sängen och vred mig med tårar rinnande ner för kinderna.

Jag har inte tänkt tillbaka på tiden runt hennes död på väldigt länge.

En scen i slutet av filmen skakade dock liv i det minnet ganska ordentligt. När Marley ligger på dödsbädden hos veterinären och John ringer hem till Jen för att berätta vad som snart kommer att ske. Och Jen stannar hemma med barnen. Istället för att åka dit och säga ett sista farväl.

Jag minns vad jag tänkte när jag fick reda på att Hedda var sjuk och beslutet togs att hon skulle avlivas. Jag satt då här hemma i London och funderade på om jag skulle flyga hem. Jag tänkte att om jag inte åker hem så slipper jag ju säga hej då. Slipper säga hej då till min bästa vän. Jag kunde hålla henne kvar vid liv. Så länge jag var kvar i London var hon vid liv. Jag sköt upp avskedet. Fram till den dagen jag klev ut i ankomsthallen på Arlanda och såg mamma och pappa stå och vänta. Utan Hedda. Det var först då jag insåg att hon var borta. Det var då jag insåg mitt misstag. Misstaget att inte få vara med innan hon somnade in. För det ända jag kunde säga hej då till var en bild på min bästa vän i ett hundlöst radhus i Stockholmsförort.

Nu är tårarna slut och jag ska sova.

"A dog has no use for fancy cars or big homes or designer clothes. Status symbol means nothing to her. A waterlogged stick will do just fine. A dog judges others not by their color or creed or class but by who they are inside. A dog doesn't care if you are rich or poor, educated or illiterate, clever or dull. Give her your heart and she will give you her's."
- John Grogan

God natt