Kollade på Family Guy och How I Met Your Mother som planerat. Men i väntan på att få hem House och Heroes började jag kolla på en film. Body of Lies. Det är någon form av Leo D film. Med Irak. Några terrorister. Bomb. Vapen.
Anywho. Jag somnade mitt i filmen och började drömma. Drömma om att jag var här i mitt rum.
Men det var krig. Jag och en kompis - vars ansikte eller namn jag inte kan komma ihåg - var fast i mitt rum. Vi hade några vapen. Vi sköt ut genom fönstret med automatvapen. Jag var en grym skytt. Typ James Bond. Eller ännu bättre Mark Wahlberg i den där sniperfilmen.
Efter timmars skjutande tog skotten slut. Jag och min vän stod i fönstret och sköt och våra vapen sa bara klick.
Vi kollade på varann och kastade oss in mot väggen. Kröp och drog för gardinerna.
Allt vi hade nu var en revolver. Med sex skott.
Jag var den bättre skytten. Ni vet, som Mark Wahlberg i den där sniperfilmen.
Vi, jag och min kompis, konstaterade att vi var tvungna att lämna rummet och smita ut bakvägen. Alltså, ut ur rummet, ner för trappan som leder till ytterdörren, ta vänster, gå igenom köket och ut bakvägen. Simple.
Tog ett tjuvkik ut genom fönstret för att kolla status. Folk stod utanför. Med massa skjutvapen.
Jag tog mig ut genom sovrumsdörren och krälade mig fram till trappans början. Där såg jag att ytterdörren var öppen. Skyndade mig in i sovrummet igen. Men stängde inte dörren. Nä, jag lämnade en glipa. För på så sätt kunde jag se om någon kom upp för trappan och prickskjuta dem i bakhuvudet innan de han komma upp för trappan.
En efter en sköt jag i bakhuvudet. Ett huvud ploppade fram, jag tröck av, personen död. Kollade revolvern och insåg att jag, eller vi, hade bara ett skott kvar. Ett nytt huvud ploppade upp i trappan. Jag tröck dock inte av utan tänkte att jag kunde få honom närmare mitt rum innan jag sköt honom så jag snabbt och lite enklare kunde få tag i hans vapen. Så jag lät honom komma upp för trappan och vända sig mot mitt rum. Jag såg honom men han såg inte mig. Hade honom i sikte hela tiden.
Han kom nära och jag tröck av. Rakt mellan ögonen. Min kompis som gömt sig nära dörren öppnade och skulle precis springa ut för att sno den döda fiendens vapen när ett nytt huvud dök upp i trappen. Min kompis frös till. Tvekade för en sekund och fienden var uppe och riktade ett automatvapen mot oss.
Vi sträckte våra händer mot skyarna och satte oss på knä. Vi gav upp. Fienden skrek åt oss att lägga oss ner på marken. Vilket vi gjorde. Han kom in i rummet.
Och sköt mig i ryggen.
Tre skott.
Jag dog.
Sen halvvaknade jag och jag låg på mage och trodde att jag blivit skjuten. Kände blodet rinna och hur skotten punkterat lunga. Kanske även träffat hjärtat. Och jag kommer ihåg att jag tänkte är det så här det känns att vara död?
Sen vaknade jag helt. Och kände adrenalinet pumpa genom kroppen. Så ganska svårt att somna om.
Så nu ligger jag och kollar på House (pausat för att skriva detta).
3/11/2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar